*Jag gillar inte saker som är för söta, t.ex större bakelser, cupcakes, Ben ´N Jerry-glass o.s.v. Har jag sagt att jag gillar det så har jag ljugit, tyvärr. Eller jag kan säga så här; det beror på tillfället! Blir jag bjuden av familjen så är det gott för då vet jag att jag också delar kakan med mina nära och kära. Men jag skulle aldrig kunna köpa en bakelse på stan till mig själv.

*Jag föredrar att shoppa ensam än med sällskap. Jag är en sån som går fram och tillbaka till samma butik ca.100 gånger p.ga beslutsångest. Och jag skulle inte våga göra det om jag gick med någon, för jag vill inte vara till besvär, även om personen säger att jag inte är det. Därför föredrar jag att handla själv, med musik i öronen, vandrandes till en och samma affär flera gånger. Om jag skall köpa bara 2 olika plagg så tar det ca.2 timmar för mig för jag har sån beslutsångest. Jag håller väldigt hårt om mina pengar och är ganska kräsen med vad jag skall lägga dem på.

 

*Jag mår som allra bäst när det är oväder. Jag brukar oftast hamna i någon slags mini-depression när det är vår p.ga den starka solen som brukar dyka upp efter regn. Det intressanta är att både min lillebror och min pappa är likadana som mig; vi älskar regn och oväder framför det mesta.

 

* När jag är ensam hemma brukar jag prata för mig själv, och ha egna argument. Det kan t.o,m gå så långt att jag blir osams med mig själv för jag tycker två helt olika saker. Måste se helt sjukt ut när jag går runt och skäller för mig själv...

*Jag har alltid haft lättare för killkompisar än tjejkompisar. Killar pratar inte skit bakom varandras ryggar på samma sätt som tjejer kan göra, och killar är lättare att skämta med. Under lågstadiet/mellanstadiet var mina bästa vänner alltid killar.

 

*Jag är en ganska bra löpare och kan springa långt utan att stanna när jag väl måste. Jag har alltid kunnat släppa mina spärrar i kroppen och springa väldigt långt. Dock är ju kroppen i princip död efteråt men det känns jäkligt bra.

*Både min storasyster, min pappa och jag har ett ankare intatuerat, dock är deras på armen medan mitt är över revbenen. Sjömän uti fingerspetsarna är vi hela familjen, och mina syskon och jag har fått växa upp både på land men ute till havs på pappas jobbresor, och har haft möjligheten att ta med studierna ut till sjöss. Tror det var därför jag klarade skolan så pass bra!

 

*Jag älskar att överraska Daniel och gör det ofta med små lappar, blommor, eller städar lägenheten. Jag mår väldigt bra när jag gjort något lite extra fint för honom.

 

 

 

Hej! Som Ni kanske sett har bloggen var lite strulig sedan i förrgår, det är för att en ny design har satts in och så, men nu skall det funka :) Skriv gärna i kommentarsfältet om något ser konstigt ut!

Här kommer lite bilder från min fotografering för 2 veckor sedan!

Fotograf: Therese Alégroth
Modell: Jag (Modellink)

Retusch: Therese Alégroth

 

 

Bjuder på en porträttbild från en photoshoot från förra veckan sålänge. Resten av bilderna kommer upp kanske idag eller imorn, beroende på när jag får dem ! Det blev några riktigt coola teman så ser verkligen fram emot att visa bilderna!

 

En dokumentär jag verkligen tycker alla borde se är "The Bully Project 2011" som handlar om familjer där barnen utsatts för mobbning, i vissa fall så illa att de tagit livet av sig. Kanske blir ditt barn retat i skolan? Eller du kanske själv har ett barn som retar andra? Eller du kanske bara vill veta hur du kan hjälpa andra att sätta stopp för mobbningen?  Isåfall; Se dokumentären. Den är gripande, risken är stor att du gråter och knappt klarar av att titta, men glöm inte att den trots allt bara speglar verkligheten, så försök.

 

I ärlighetens namn kan jag säga att jag saknar att gå i skolan av en viss anledning; jag har inte längre koll på hur barnen runtom mig mår. I skolan var jag alltid den som var engagerad i skolgrupper emot mobbning, jag ville ha koll, jag ville kunna säga ”Hej” till de som inte fick höra det av någon annan. Tyvärr kunde det resultera ibland i att de som blev retade höll tag i mig lite för hårt, men det var antagligen för att jag var den enda som gav dem uppmärksamhet. Så det kunde sluta med att man sårade någon som gått och blivit kär i en, bara för att man sa hej. Men hellre att såra någon av att ha gett kärlek än att ha tagit kärlek ifrån den.

Jag fick frågan under en arbetsintervju för någon vecka sedan ”vad jag är stolt över med mig själv och mitt liv.” Jag svarade att jag är stolt över att under hela min skoltid aldrig följt strömmen och retat någon annan för att rädda mitt eget skinn. Jag har pendlat mellan att vara den ”populära” till att själv vara den annorlunda och konstiga, men aldrig ändrat mitt sätt att behandla andra. Och precis som i alla klasser har jag haft klasskamrater som valt att stå tysta och gömt sig bakom mobbarnas ryggar för att själva inte få skit, och valt att delta i mobbningen mot någon. Jag är väldigt stolt över att jag inte sjönk så pass lågt, att jag höll fast vid mina åsikter. Dock ångrar jag att jag inte gjorde mer, att jag inte gick steget längre och verkligen blev vän med alla som var ”utanför” i skolan. Jag ville kunna göra alla glada, och jag kunde gå hem med en klump i magen för att jag visste att jag inte gjorde något när jag såg en person bli knuffad in i väggen. Så illa var det, jag mådde verkligen dåligt i hjärtat.

Jag önskar jag hade haft lika mycket skinn på näsan då som jag har nu. Jag har aldrig haft problem med att säga ifrån men det gjorde ju i skolan att jag blev den som antingen folk tyckte jättemycket om, eller fullkomligt avskydde. Jag var ”antingen eller”. Men det fick vara så, just då var det kanske jobbigt men idag känner jag mig stolt. Jag minns situationer från högstadiet som jag nästan hade önskat skulle ske idag, jag hade utan problem kunnat ge igen med samma mynt mot de som var värst. Av lärare fick man höra ”Om någon är elak mot dig, då är det bara så att den är avundsjuk, så försök vara snäll mot personen för den vill nog bara vara din vän.”
Kära lärare: Det funkar sällan så. Ibland behöver personer som ger slag själva få en snyting, helst av de som från början blev slagna. Jag uppmanar inte personer att ta till våld, våld löser sällan problem. Men det är synd att så många skolor försöker förfina mobbningen genom att anta att alla som mobbar inte menar något illa. Det finns ingen logik i det, och därför önskar jag att jag kunde gå tillbaka till mina gamla skolor och ge vissa lärare en rejäl utskällning för deras sätt att hantera mobbning.

Agera emot mobbningen IDAG, för den finns överallt. Och har du ett barn du vet retar andra? Skäll inte, försök vägleda. Personen har bara hamnat väldigt fel men samtidigt har barn lätt för att lära sig, göra om och göra rätt. Passa på nu när barnet är litet innan det övergår till vuxenmobbing.

Hjälp barnen som hamnat snett, att komma tillbaka på banan, där de kan se att alla barn är lika värda, och ingen förtjänar att hamna utanför.

 

 

ALICIA!
Såhär löd hennes motivation: "Jag skuklle vilja ha : http://jumpfrompaper.com/shop/archives/772 den är så sjukt snygg och passar mig perfekt , jag älskar verkligen rosa och den skulle passa skitbra till min skolavslutning eftersom den är vit, rosa och gul vilket jag ska ha på skolavslutningen när vi "springer ut"! Älskar att sticka ut och behöver verkligen en ny väska som är fashion och som kan få följa med på många äventyr! :)"

 

Alicia, du kan kolla din e-mejl :)
Till Er andra: Tusen tack för att Ni varit med och tävlat! Det lär nog dyka upp en till tävling i samarbete med JumpFromPaper, så håll utkik!

 

Som Ni vet så har arbetslösheten för min del orsakat stor påftrestning på kroppen både fysiskt och psykiskt. Jag har tänkt "Vad är det som gör att inte jag duger till att få jobb?" eftersom ingen anställde mig. Dock är jag ju nu anställd och arbetar ganska mycket, och jag har insett att jag gjorde inget fel, det var inte MIG det var fel på. Det är svårt att få jobb idag, punkt slut, och vi skall inte beskylla oss själva för det. Men det är klart att när arbetsmarknaden är så pass svår idag att komma in i, så gäller det att sticka ut, att göra ett CV med det där lilla extra, att visa framfötterna. Låt inte dig själv vara anledningen till att du inte får det jobb du sökt.

 

Det finns väldigt bra knep för att öka sina chanser få jobb. För mig har det alltid varit viktigt att göra ett gott och proffessionellt intryck, och jag har tagit hjälp av både vänner, familj, och olika tips på nätet. Metrojobb har varit till stor hjälp, de har skickat ut mejl nästan varje dag med olika lediga jobb, tips, kurser m.m.

Jag har använt mig att Metrojobb för att finslipa mig som arbetssökande, och detta är mina bästa tips:

 

1) Var ärlig. Tänk om du har förfinat ditt CV med en massa erfarenheter du egentligen saknar, också anlitar ett företag dig i hopp om att du skall kunna sådant du egentligen aldrig kan! Då lär du ju knappast trivas på jobbet ändå, och då är anställningen förgäves. Anställer de dig så är det i hopp om att du visat vem du verkligen är.

2) Ta reda på fakta kring företaget du söker jobb hos. Det lär ge ett väldigt bra intryck på en intervju om Ni kan sitta och diskutera kring tjänsten, och båda parter är insatta i företaget.  Även om du sökt 100 andra jobb, få det att se ut som att det jobbet du är på intervju för, det är det enda du har sökt! SÅ pass mycket koll har du på tjänsten och företaget!

 

3) Skriv inte ditt CV i jag-format. "Jag har gjort det..." "Jag gjorde sedan det här." "Nu gör jag det här.."

Exempel: Jag har ju tagit studenten av naturvetenskapliga linjen, men jag skriver inte "Jag har gått ur gymnasiet på naturlinjen". På mitt CV står det istället "Lina Ohlsén. Gymnasieexaminerad i naturvetenskap med inriktning miljö och språk, med erfarenhet av kundservice, försäljning, vård, och utbildning. Min målsättning är att få utvecklas som person på en arbetsplats där jag både kan bli lärd, och få lära ut."

 

 

 

Jag har kommit överens med Daniel om när vi skaffar vår lägenhet får jag ha min egen hörna där jag kan ha plats för staffli och målargrejer, så jag kan komma igång med måleriet igen. Jag har alltid älskat att måla/rita/teckna, och har gjort det under hela mitt liv. Jag vann tävlingar på skolan med mina teckningar och på jobbet brukar jag få sitta och måla figurer och prinsessor som barnen sedan får fylla i. Jag målar mer eller mindre varje dag, på något sätt. Men jag har aldrig riktigt tagit tag i det för att se hur långt jag kan gå, var jag har min "limit". Det vill jag ta reda på! Jag vet massor av saker jag vill måla och kommer antagligen fixa ramar och kanske kunna inreda lite med dem.

 

Jag älskar att måla känslor, måla tankar som människor har, måla olika "moment" i en persons liv. 

Jag hittade en liknande bild till den här igår när jag letade efter olika sätt att tänka när man skall skissa fram olika känslor hos en annan människa. Jag gjorde en egen variant, men hade gärna gjort den på en större bild och med färg. Min tolkning av denna är hur skeva skönhetsideal det finns i samhället idag. Allt vi ändrar på oss för att bli "vackra" sker på utsidan, men under skinnet på oss har vi alla samma skelett, vi är alla lika vackra.

För någon vecka sedan fick jag hem ett paket från LUSH som tillverkar skönhetsprodukter och kämpar emot djurtester inom industrin. Jag har testat de olika produkterna och tycker faktiskt att de är riktigt bra! Det finns ju alltid en rädsla för att produkter inte skall hålla kvaliten om olika ingridienser tas bort eller man tillverkar dem på ett nytt sätt, men i det här fallet blev jag positivt överraskad! Produkterna doftar gott, fungerar bra och håller vad de lovar. 

Du kan se vilka produkter jag fick hem här

 

På bilderna har jag använt allt smink jag fick med, inklusive ett av de ljusare läppstiften. Extensions kommer från Rapunzel Of Sweden som hjälpt mig med löshår inför en plåtning imorgon. De kommer få bilderna sen så ni lär se bilderna hos dem :) Även här i bloggen också såklart, det är ju grymma Therese A som plåtar!

 

.

Idag har jag gjort hemmagjorda proteinbars! Jag brukar köpa såna ibland som "hungerdödare" om jag är på stan eller arbetar/tränar eftersom jag har en väldigt konstig förbränning, och kan gå från att vara jättemätt till akuthungrig på 1 sek. Sån har jag alltid varit, men då är det så dumt att lägga ner dyra pengar på såna choklad-bars när man kan göra egna!

Jag använde ett recept från nätet, men gjorde min egen variant med krossande mandlar i och smält choklad över.

 

 

Är helt slut i kroppen, unnade mig (eller snarare tvingade mig själv att köpa...) ett gymkort för 900 kr s.k 6-månaderskort igår eftersom jag verkligen behöver komma igång med med träningen, för sinnets och för hälsans skull. Så nu har jag tränat både igår och idag, får ta det lugnt imorgon. Men det är riktigt skönt att vara aktiv igen, och att kunna träna oberoende av vädret.
Så idag stack jag till gymmet efter 8 h jobb. Jag hade hela helgen mentalt förberett mig på en väldigt oönskad strejk på jobbet (från min sida var den oönskad, jag ville ju jobba) men det var bara att acceptera och försöka planera för veckan på bästa sätt. Men så ringde de mig vid 6 imorse och frågade om jag kunde arbeta, så strejken var aldrig "på gång" riktigt.

 

Förra veckan var jag på besök hos Modellink på deras kontor i stan, vi tog lite bilder, pratade lite och så. Och nu är det bestämt att jag är med i deras agentur! Tycker det faktiskt ska bli skönt att "tillhöra någon" i det arbetet, även fast det varit kul att arbeta på egen hand, så är det lättare om man har en "signatur", typ "Lina.O Modellink".
Det är ett stort steg för mig i min modellkarrär att gå med i en så pass stor agentur, eftersom jag hela tiden stått för att man skall ta hand om sin kropp, och jag har aldrig gått på någon diet eller accepterat något förslag som krävt att jag skall gå ner massa i vikt eller dylikt. Och den här agenturen är både seriös och positiv till alla kroppar, superbra!

 

 

Jag fick hem väskan i början av veckan och har redan märkt hur många som vänt sig om på stan. Som idag, jag drog in till Göteborg (möte hos modellagenturen Modellink!). Man märker på folk att de tittar på väskan och undrar hur den funkar egentligen, och några har t.o.m trott att jag photoshopat in väskan om de sett en bild på den. Den ser precis ut som tagen ur TV eller en tidning!

Det känns bra att äntligen ha en vanlig vardagsväska att ha med på stan där man får plats med allt man behöver. Dessutom är det lite roligare när jag antagligen är en an väldigt få i Sverige som har en, väskorna beställs ju online eftersom de inte finns i Sverige än..men snart kommer de hit, enligt en säker källa hehe.

Idag har varit en väldigt dålig dag, såndär Ni vet då man kokar inombords och allt bara blir värre av minsta lilla småsak. Tur att man har så fin sambo som kan vända allting, och även fantastisk svärfamilj. Har märkt att den bästa kuren för mig när jag är riktigt deppig, det är att umgås med de som annars gör mina dagar till det där lilla extra. Jag är väldigt lätt att få glad igen, om rätt personer är runtom mig!

 

Hur som helst, nu mår jag väldigt bra och är lycklig. Jag har haft en väldigt fin helg med min familj, och har även varit ute på Avenyn på middag med min kära man. Frid och fröjd!
Dessutom har jag lite roliga möten i veckan, på b.la en ganska stor modellagentur. Hej och hå!

År 2009/2010 bodde jag i Kenya, Östafrika. En av de vanligaste frågor jag får om mig själv och mitt liv är "Varför flyttade du till Kenya?"

 

Jag gick i ettan på gymnasiet och kände att jag hade värderingar om livet som inte passade in med hur min omgivning levde och yttrade sig. Jag blev så provocerad när jag satt i skolmatsalen och alla beklagade sig över maten, när jag själv satt där och kunde äta utan problem, för vi fick iallafall mat. Jag har alltid varit sån; ätit mat som bjudits, aldrig klagat på maten,aldrig bekymrat mig över hur vi bor eller hur "lite kläder jag har."

Jag var så fruktansvärt trött på hur alla beklagade sig över precis allting, och jag kände i slutet av ettan att det inte skulle gå, jag höll på att explodera. Dessutom var jag i allmänhet trött på omgivningen, och ville ha en förändring i mitt liv. Det fanns inga utmaningar för det är så otroligt lätt att leva i Sverige.

 

Visst kunde jag ha valt att flytta till t.ex England, USA eller Frankrike, de lite mer populära platserna att studera på. Men det skulle inte passa mig och vad jag ville få ut av flytten. Så jag kom på att jag kunde flytta till Kenya. Min familj och jag hade varit där en gång tidigare eftersom en släkting bor där, men jag var så liten då.

 

Allt gick väldigt fort. Jag var fast besluten om att jag ville flytta iväg själv, och mina föräldrar och jag hade bråttom med alla ansökningar, vaccinationer papper, och planering med skolan där nere.

Kvällen innan jag skulle resa iväg tog jag min sista spruta, så tajt med tid var det.

 

Jag bodde ett år i Nairobi, på ett internat. Det går inte att svara på frågan "Hur var det att bo i Nairobi?" för det finns inga ord. Det var raka motsatsen till Sverige, allt var annorlunda; maten, kulturen, folket, fattigdom/rikedom, skolgången. Och det var perfekt för mig, för jag kände verkligen varje dag "Jäklar vad långt bort jag är". Vissa dagar var enkla och roliga, medan andra kunde vara helt fruktansvärda om man fått uppleva något man inte är van vid. Men det var nog bara nyttigt för mig.

 

Visst fanns det dagar jag saknade Sverige och min familj, men då försökte jag föreställa mig det här: Jag flyttar tillbaka till Sverige imorgon, och börjar min gamla skola igen. Kommer jag vilja fortsätta så sen? Nej.

Så det var ganska enkelt att snabbt komma på igen varför jag hade flyttat från början.

 

Jag kände att Kenya gjorde mina personliga värderingar rättvisa. Att mat på bordet inte alltid är självklart, att jag kunde känna tacksamhet över att jag hade en säng att sova i varje natt, att jag hade en skolbänk att sätta mig vid. Jag gjorde väldigt många studiebesök och även privata besök, på olika skolor runtom i Nairobi. B.la handlade mitt slutprojekt i U-landskunskap om könsrollerna i grundskola belägen i ett av Afrikas största slumområden, Kibera. Även fast det var fruktansvärt att se att folk faktiskt levde bland avföring och sopor, så var det nyttigt för mig att få uppleva. Det är en sak att se det på TV hemma i Sverige, men en helt annan grej att få se med egna ögon.

 

Jag kom tillbaka till Sverige och gjorde mitt sista gymnasieår på min gamla skola. På något sätt var det lättare för mig att gå sista året där när jag hade fått "skaka av mig min frustration" och fått leva mitt år så som jag ville leva det, i en annan verklighet. Jag kunde sitta i skolmatsan och höra alla beklaga sig över maten, men utan att kände mig arg. Jag brydde mig inte längre, de fick klaga så mycket de ville, jag tyckte bara synd om dem som hade så skev verklighetsuppfattning. Jag tror många tyckte jag betedde mig ganska konstigt i trean, men jag tror det är för jag tog så otroligt mycket avstånd till det jag inte tyckte om, jag kunde inte längre "låtsas hålla med", hörde jag något jag inte gillade så gick jag iväg med mina vänner. Men det var bara bra, det gjorde att min klass fick den mer ärliga Lina hos sig, och inte den Lina som bara satt och var tyst eller höll med.

Jag är oerhört glad och tacksam över att jag fick spendera ett år i Kenya. Det behövdes verkligen, och Nairobi kommer alltid vara mitt andra hem.

 

 

 

Åhh vilken fin presentbox jag fick hem från LUSH idag. Lush är ett företag som lanserar hudvårds-och makeupprodukter som är  De skapar handgjorda produkter är absolut 0 % testade på djur, och de kämpar aktivt emot djurtester på kosmetika och hudvård, vilket jag tycker är helt fantastikt. Djurförsök är så fruktansvärt onödigt och tyvärr så utnyttjas ju djur flitigt i produktionen av den mesta hudvården och kosmetikan som finns på marknaden idag. Därför tycker jag att det ska bli riktigt spännande att testa allting, och kommer skriva sen om vad jag tyckte !Främst så känns det väldigt skönt för samvetet att använda denna typen av produkter, som man vet kommit till på naturlig och djurvänlig väg. 

 

Hittade lite bilder (eller egentligen en jäkla massa) i datorn från bröllopsplåtningen när Daniel fick vara med på ett modelluppdrag, och vi båda jobbade ihop på en bröllopsplåtning! Jag la igenom bilderna i filter för lite olika färger, och här kommer de: